Det är sant att inte allt är en dans på rosor.
Men kan någon förklara för mig varför en ung människa börjar med droger?
Hur kan man må så dåligt av livet att man vill fly ifrån det?
Hur hjälper man sin unge som inte vill ha någon hjälp?
Jag känner mig hjälplös, maktlös och fruktansvärt olycklig.
Man orkar inte "bara vara", för då kommer tankarna och tårarna. Det bästa är att ha häcken full så att man slipper tänka. Fast ibland vill man bara fly - och slippa tänka.
Hur kan en unge full av liv, med fantastiska framtidsutsikter bara kasta bort sitt liv?
Det gör så ont att tänka på det att hjärtat bara vill brista. Allt såg så bra ut....
Var det bara en fasad för att vi, familjen, skulle vara lugna och inte se?
Jag hatar filmer med olyckliga slut, jag vet inte om jag pallar att vänta och se hur detta slutar.
Jag älskar dig, min unge, trots att du inte älskar dig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar