Sparlåga!

Ja, ja, jag vet. bloggandet har varit på sparlåga - men det har mitt liv också varit, känns det som. Jag har varit inne i min glasbubbla i flera veckor nu. Idag jobbade jag första dagen på länge (igår räknas inte, då undervisade jag ju lärare). Dagen gick snabbt som tusan - som vanligt. Inte en tanke hann man lägga på något annat än det som händer här och nu. Det är ganska skönt för hjärnan ibland.

Det går inte att vara i en glasbubbla på jobbet, där krävs aktion och handling omedelbart. Det är värre när man går hemma och ska plugga eller är ledig. Då blir man som en isolerad enhet i ett stort kaos. Hjärnan är upptagen med allt annat än det man ska göra. Så länge man gör "hemmasaker" spelar det ju inte så stor roll, men ska man försöka läsa eller göra en tenta så blir det knepigare. Tankarna är inte där de ska vara. Engelskan har varit väääldigt långt borta på sistone, så de höga betygen som var målet - kan man glömma, man får vara glad om man blir godkänd...sorgligt.....

Nu hoppas jag på bra nyheter i morgon, så att mitt liv kan återgå ??? till det normala (vad nu det är). Jag är i alla fall innerligt trött på den psykiska press som legat över mig nu i många herrans år. Skulle det vara för mycket begärt att "bara få vara lycklig"?

Jag förgyller min sida med en bild på tultingen, som tog sina första steg dan innan julafton. Nu går han ca femton steg i sträck och har lärt sig "Robot-vändningar".