GOD JUL!

Nu är glädjens och fridens helg här igen. Vi har väntat på denna dag ett helt år. Det ska bli mysigt att äta julmiddag tillsammans och sedan vänta på tomten....om han kommer.....har alla varit snälla?
En lite sorgekant har min dag, dock. Att inte få träffa ett av mina barn är en sorg, men jag hoppas att den sorgen har något gott med sig........att framtiden ser ljusare ut efter denna hårda tid. Jag hoppas i alla fall att du har det bra, min son, där du är och att vi snart träffas igen.
Jag önskar alla mina barn, mina släktingar och vänner en riktigt God Jul och att det nya året ska komma med lyckliga budskap till alla! Sköt om er!

Julefrid med sorgkant

Äntligen har kylan och snön kommit. Men Brrrrr vad det är kallt innan man vant sig! Det är vackert med all snön. December ska vara snövit och kall så att man hör tomtenissarna smyga runt knuten. Har en tenta på fredag och sedan är det nästan jullov. Det ska bakas och göras godis i några dagar, det är kul! Tar nog snart upp granen också. Man kanske ska njuta av den extra länge i år?
Det finns bara en sorg i min bägare men den kan jag inte göra så mycket åt. Jag får bara be och hoppas att det blir bra tillslut. Att alla som behöver något får det de behöver. Jag hoppas i alla fall att man slipper oroa sig, att man vet vad som väntar och vad som händer, det gör nattsömnen lite bättre.Jag orkar liksom inte med det mer, att oroa mig alltså. Magen får nästan en permanent klump som värker så fort man inte har fullt upp. Att inte oroa sig för någons liv och hälsa gör att ögonen får vila ifrån tårarna. Det är positivt om inte annat.
Jag försöker hitta alla som positiva saker som det bara går. I söndags när vi var i Stockholm så tänkte jag inte en tanke på något annat än det jag höll på med under 8 timmar! Det är höstens rekord!
Jag önskar alla mina barn ett lyckligt och kärlekfullt liv!

Modell för en dag!

Jag har varit i Stockholm och varit modell för en dag. Det var jag, Jessica och Marie som åkte.

Hela kalaset tog 4 timmar. Det var en hel del väntan i början men sedan blev jag sminkad och stylad i håret. Efter ett tag fick vi komma in till fotografen. Där fotade hon ca 20 bilder och sedan var det nästas tur. Så vi hade en liten stund på oss att byta om. Tre ombyten och tre fotomiljöer. Efter detta fick vi se alla våra 60 bilder och bestämma om vi ville köpa en, flera eller alla bilder. Jag var inte riktigt nöjd med alla bilder och definitivt inte alla posér, så det slutade med att jag köpte 11 bilder. Det var en kul dag och en rolig erfarenhet.

hm

Ja, vad ska man säga?
Man får väl hoppas att någon med bestämmanderätt kan ordna till det på bästa sätt.
Känns som hoppet är ute och att vi kommit ända till slutet.
Det finns väl bara en sak kvar att göra......................................................................... !

God Jul!

Ho ho hooo! I am dancing Santa Claus and I have a wish for you.
Watch my dancing Santa video card at
http://www.dancingsantacard.com/?santa=920704

Mitt i bedrövelsen......... Måste hoppas!!!!!!!!!

Julmys

Det värsta skräcken är över och julmyset håller på att ta över min kropp.

Det finns en del saker som jag gillar att göra i december. Som att laga julmat: kålrotslåda, morotslåda och annat finskt som jag vill ska finnas. karelska piroger är ett måste på julaftonsmorgonen, men jag är urusel på att göra dem. De blir mest som sega skosulor och fula som stryk. Man kan verkligen säga "byrackor" om dem. Men jag gillar dem ändå. Jag önskar att mormor skulle ha hunnit lära mig hur man gör så att jag kunde baka dem själv. Visst, de finns på Ica i Österby men de smakar mest vetemjöl och konserveringemedel. Jag vill ha mormors eller möjligen fd svärmors....

Annat jag gillar är att baka, även om händerna inte gillar det, men jag brukar koncentrera baket på en dag, så blir obehaget bara en gång. Då kör jag både lussebullar, julstjärnor med katrinplommon (inte svenska stjärnor med röd söt sylt) och flera sorters småkakor. Förr bakade jag jämt men det går inte när eksemet blommor upp och händerna svider flera dagar efter.

Sedan brukar jag gilla att göra godis en hel dag. Koka kola, chokladmojs och knäck - gott! Jag provar gärna en massa nya recept.

Nästa helg ska jag nog åka till stan och handla julklappar. Det brukar vara lugnare mitt i månaden. Jag brukar inte känna någon stress, det finns ju hur många dagar som helst att göra allt på. Jag menar, pyntat har jag ju gjort till första advent - vilket ibland redan är i november. Så det finns "plenty of time" till allt detta andra.

Sedan är det sista veckan då man börjar fundera på att ta upp och klä granen. Sedan är det bara att njuta av julhelgen.

På uppesittarkvällen brukar vi fixa till skinkan och mysa vid tv:n. Sedan är det julafton.... då börjar vi med julbastu och därefter en julfrukost med gröt och "byrackor".

Jag vet inte riktigt varför folk stressar och känner att det är jobbigt? Kan det vara att de börjar göra allt detta två dagar innan jul? Eller de kanske gör en massa saker som de egentligen inte vill? Varför gör man det i så fall? Man ska göra så mycket eller lite som man vill och låta andra göra det dem vill, då slipper man bli sur och stressad, eller?

Jag har varit lite snurrig här i slutet av november,,,glömde att göra i ordning en adventskalender till klassen...det var ju överraskande, det har aldrig hänt förr. Funderade lite över vad det kunde bero på. Jag får väl ge eleverna en liten julklapp på avslutningen istället....

den svarta natten

Ögonen värker av tårar som trycker på,
Man undrar hur de kommer att gå.....
Hjärtat slår med oregelbundna och nervösa slag,
Vem orkar oroa sig längre, mer än jag?
Magen krampar och bränner
Var är alla vänner?

Beskedet kommer om några dagar bara,

då kanske det inte längre är någon fara.....

Jag orkar faktiskt inte mer med detta

Jag vill att du ska hitta vägen, den rätta!

Om ingen orkar springa loppet...

Vem ska då kunna hålla i hoppet?

Tur att utbildningar finns!

Det är tur att man får den äran att gå på en utbildning för några få utvalda.
Att få starta ett projekt och utvärdera - vara en kugge i hjulet och samtidigt får ny energi och livslust.
Att VERKLIGEN glömma bort sin egen hemska vardag och drömma sig bort i datorns underbara värld.... Skoja bara - de fantastiska pedagogiska program som får barnen att med glädje lära sig läsa eller förstå matematikens under.
Det mina damer och herrar ska jag försöka locka fram ur skolan åttaåringar.
Det ska bli jätteroligt! Ett litet men bara. Hur ska jag hinna få till timmarna och få chansen att låna små åttåringar två timmar innan jul????
Jag hoppas att deras fröknar är samarbetsvilliga och lika ivriga som jag! Det ska bli roligt!
Även om jag inte känner eleverna ifråga alls - nya bekantskaper och nya små nyfikna, vetgiriga och glada elever som bara väntar på att få sitta vid en bärbar dator och utforska elevdatas fantastiska verktyg.

Jag undrar.....

Från hopp till förtvivlan, från hopp till förtvivlan.
Kan massage ta en från förtvivlan till hopp?
Ska man stanna eller gå? Vilken väg ska man gå?
Upp eller ner? Ner eller upp? Hur humöret kan hoppa mellan djupet och höjden....
Finns det hopp? Eller bara förtvivlan? eller bara?
Vart ska jag svänga? Höger eller vänster? Rakt fram eller backa?
Kommer det att vara nattsvart, mörkt, blött och kallt resten av livet eller finns solen och värmen där ute någonstans?
Kan man beställa färdtjänst dit? En karta? En vägvisare?
Vart vänder man sig? Hjälp mig!!!!! Eller?????
Jag tror faktiskt inte att jag hittar fram den här gången. Var finns vägbeskrivningen?