Jag är rädd

för en del av framtiden just nu.
Jag hoppas så innerligt att det ska bli lugnt och glatt och trevligt.
Om ett par timmar är Lingonöra i krokarna och jag är rädd för hur mötet blir.
Jag önskar av hela mitt hjärta att hans motivation till ett leverna på rätt sida om lagen är stor.
Jag är rädd för att frontalloben inte fungerar och att motivationen inte finns.
Jag vill ha min son tillbaka!!!
Era dumma demoner släpp honom!