ett annorlunda liv

Det är verkligen annorlunda att plugga. Arbetstakten är långsammare, ingen stör och det känns som om man har all tid i världen. Det är både bra och dåligt. Man har gott om tid för det man ska göra och ingen som stör. Men man har gott om tid att tänka också....

När man arbetar så går tiden i rasande fart och man känner sig otillräcklig för man vill mer än man hinner. Jag känner mig privilegierad för att jag får vara i båda världarna! Har sökt in på en ny kurs till våren, dock inte engelska. Det blir specialpedagogik, kul! Stockholms universitet får byta plats med Högskolan i Gävle. Here i come!

Träffade gullsnuffen i går. Han växer så det knakar. Har lärt sig att klappa händerna och att säga klappa! Duktigt lilla Mio! Köpte en lära-gå-vagn till honom igår, men han förstod inte riktigt vad han skulle göra med den. Han höll i handtaget och skulle kliva in i vagnen, bakifrån... Lite svårt att köra den då kanske. En liten bild på gullungen får avsluta dagens filosoferingar. Förresten så är det en utställning av min favoritkonstnär på Moderna museét i Stockholm: Salvador Dali. Någon som vill med?

kallt och deppigt

Nu börjar kylan krypa in innanför skinnet. Vantarna åkte på! Känner mig lite nere idag. Orolig för den ena ungen som man inte borde behöva vara. Svårt att säga till käsnlorna att låta bli.
Tungt före på jobbet. Inte i klassen - ungarna är underbara, men det andra runt omkring.
Mäklaren - Von Essens mäklare ringde och frågade om jag var intresserad av huset. Jag, sa som det var: att jag aldrig skulle betala 4,2 miljoner för ett hus som man måste totalrusta! Han sa att priset nog är diskutabelt och frågade om han fick ringa igen om/när priset går ner. Får han väl...men som sagt: bilderna ljög rätt mycket!
Nu har jag en vecka "ledigt" framför mig. Ska läsa engelska, börjar med en liten hemsida om mig på blackboard. Det ska bli intressant. Sedan har man en hel del skrivuppgifter, läsning och grammatik att plöja igenom. Jag tror att jag börjar med att storhandla på Ica maxi i morgon och sparar engelskan till måndag.
Vi ska ju ha gäster på middag och bad i tunnan på lördag.

Drömhuset?!

Ja, har hittat HUSET! Längtade efter visningen hela dagen i går. Tog miste på dag och fick vänta ett helt dygn! MEd spänd rumpa satt jag i bilen på väg till Västeräng tillsammans med Emil och Jessica. Jajamensan. Nu skulle vi få se..... Huset såg lika underbar ut utifrån som på bilderna! Vi tog 1700-talshuset först. Hoppsan, vad är detta?? Det luktar "piss" inuti.... pyttesmå rum - inte alls som på nätet.....totalrust......nja....fel här och där.... Hmmm. entusiasmen sjönk lite kan man lugnt säga.
In i stora huset. Det måste vara perfekt! 285 kvm...Jajamensan! Det enda som fattas är bubbelpool - bagateller! Okej. Hallen var lite mindreän på bilderna, vardagsrummet (nyrustat!) jaha.... matsalen som var Jättestor! - var jätteliten! Köket! Hmmm. Jag förstår varför inga bilder fanns på nätet...Som halva vårt kök - fast i gult och med en stor köksö i mitten... Var ställer man bordet??? Ner i källaren... Hjälp! Två rum i orange! Bra rum i och för sig, men små, pyttesmå. Omklädning - spa - bastu - dusch.... Nej, nej, nej, elbastu, slitet till tusen, helrust! Nej tack!. Upp till master bed room med dressing room..... Ojdå, missat på bilderna igen.... Var ska man ha kläderna? Nej. Jag är glad för att jag var på visningen men skulle aldrig köpa detta ruckel för 4,2 miljoner. Familjen Essen - jag kan bjuda 1,5! En sak är bra: Jag slipper sukta efter detta "paradis" och kan lägga energin på att hitta mitt drömställe!
Ps. Ni skulle ha sett när jag höll på att ramla ner i den ruttna jordkällaren.... för att inte tala om hönshuset. Blåser man på det så ramlar det, jag lovar! Annars var miljön fin.... om det inte blir snöstorm, sa Emil - För då blåser allt snö in på tomten...

Nu ska det bli ordning på torpet.

Nu ska jag börja mitt nya liv. Efter några bottappade kilon har motivationen börjat vackla. Idag ska jag börja jobba på den. Ska prova på yoga i Tierp. Drop in, bra eller dåligt? Vi får se. Laddar för fullt nu och hoppas att det är min grej den här gången. Det sägs att om man motionerar i 14 dagar så blir det en vana - ett behov... Okej, varför cyklar jag inte längre då? Jo, det ska jag tala om. Det är kallt!!!!! Då ska man vara inomhus och då kanske yoga passar? värt att prova i alla fall.

I nöden prövas vännen

Dagens tankar startas med en solstråle. Det finns i alla fall hopp, både i början och slutet.

När man själv eller ens barn hamnar i trubbel så kan det vara en smärtsam process. Trubbel kan vara på olika vis. Det finns många slags trubbel. Det finns skoltrötthet, mobbing, missbruk eller t ex kriminalitet. Även sjukdom kan i vissa fall räknas som trubbel, även om man inte själv är orsaken till detta trubbel. När man hamnar i trubbel eller när ens närstående hamnar där, så åker man bergodalbana i känslorna. Upp och ner, upp och ner. Ena dagen ser allt glatt och ljust ut mot att man andra dagar hamnar nere i det svarta hålet. När man varit i "trubbeltider " en längre tid så märks det vilka som är ens bästa vänner. Det finns de som stöttar och orkar lyssna under mörka perioder och glädjas tillsammans i de ljusa. De finna andra som långsamt glider ifrån en tills man knappt ens hejar. Trubbel kan ta år ibland, och det kan medföra att man tillslut inte ser sina vänner. Det är bara familjen kvar och man tvingas att fundera över vilka vändningar livet kan ta. Vad kunde man har gjort på annorlunda vis? Hur skulla man ha handskats med vännerna och med trubblen? Vilka möjligheter fanns det? Eller finns, om man fortfarande befinner sig i vacuumet? Många saker gör att trubblen ställs åt sidan en stund. Det är de stunder som gör att man orkar ännu lite till, och lite till....

Så länge det finns liv - så finns det hopp. Även om man är ensam .

Varför gör det så ont att leva ibland?

Man föds. Sedan föder man och ger hela sin själ. Sedan kan man inte göra så mycket mer än att titta på. En del tar alla chanser de får och får ett roligt och intressant liv. Andra gör något annat. Som "tittare" kan man inte påverka så mycket. Det mesta man försöker göra tas emot som tjat - för man vet bäst själv! Eller? Det gör ont att titta på i dessa stunder och man vill bara sova tills problemen ändrat riktning och de de berör, fått upp ögonen för de saker som ger livet och vardagen dess guldkant. De saker som gör livet värt att leva.
När man "tittar" på flera så åker ens känsloliv bergodalbana. Från den högsta lyckan ner till den lägsta sorgen. Varken glädje- eller sorgtårarna finns långt borta. Ena dagen har man en varm lycka i magen och den andra dagen har man en stor, värkande klump. En vacker dag drömmer jag om, när alla lever lyckliga i alla sina dagar.

Måste visa lillgubben

Sätter ut en kanonmysig bild på lillisen. Tack Kicki för att du tog en sån jättefin bild!

Saknar Mio som är i Göteborg.....

Lugnet

Är trött som en trasa..... Har jag berättat om mina små larver? Jo, de åt och växte, åt och växte. Sedan blev de puppor...häftigt! Men efter 7 dagar såg de döda ut........ Funderade en stund, men såg att den ena puppan ändrat lite färg. I måndags morse när jag skulle äta frukost, såg jag till min glädje att den ena fjärilen precis kommit ut ur sin puppa och jag hann se när han fyllde sina vingar med blod! Snacka om röta! Jag missade själva "utkrypet" men det var en häftig syn när vingarna pumpades upp och de vackra färgerna kom fram. Den andra (Alfred) bara hängde där. När jag kom hem från jobbet hade den andra också kommit ut. Men till min förfäran hade den ena fjärilen lagt sig på rygg i skålen med honungsvatten. Jag gjorde en stor livräddande insats och lyfte upp honom med en tandpetare. Han höll så fint i den när jag lyfte....snyft. Men sedan var han helt utpumpad! Jag trodde aldrig att han skulle klara sig. Tänkte väl att vingarna klibbat ihop. Idag var det soligt och vackert väder, så jag bestämde mig för att släppa ut dem i frihet. Gick till grannen... (som har blommor på sin tomt!) och öppnade fjärilshuset. Döm av min förvåning när "klibb-fjärilen" sträckte ut sina vingar och flög till blommorna!! Vilken tårfylld avfärd! Den andra fjärilen verkade inte vara intresserad av att flyga iväg så vi fick locka ut honom lite. Men tillslut flög han också. Eller han och han, hur ser man vilket kön de har? Larverna hette ju Pelle och Alfred, men vem vet?

Ja, nu är det bara en arbetsdag kvar denna vecka, sedan är det väl litteraturläsning som gäller i 7 dagar!. Undrar hur det kommer att bli det här? Att jobba 7 dagar och plugga hem på kammaren i 7 dagar?

Jag kanske rentav hinner göra lite armband? Eller brodera färdigt bröllopstavlan... Vem vet? Jag kanske överraskar någon med en visit............?

Ett foto på familjerna. Melin och Holmström (och Honkonen)

Bröllopet är över!

Det var hektiska dagar förra veckan. Värsta ruschen! Hade ingen aning om att det tog sååå lång tid att baka sockerkakor och bröd till bröllopet. För att inte tala om tårtorna! vilken tid det tog att fixa dem. Men det är klart det var 4 tårtor till bröllopstårtan och en glutenfri doptårta. Det blev väl skapliga tillslut. Jag är en nybörjare så man får inte ha så höga krav. Nervöst var det! Jag var livrädd för att de plötsligt skulle falla ihop, tårtorna alltså¨!

Brudparet tindrade och var helt underbart vackra. Brudgummen var så modig som sjöng i kyrkan för sin brud. Gissa om jag grät! Det forsade tårar ur ögonen! Jonatan lämnade över Jessica till Emil. Jenny gick framför dem och var så fin även om hon nog var ordentligt nervös.

Dopet gick också bra även om Mio är en riktig mammagris just nu. Han vill bara till mamma om hon finns i närheten. Stackars gudföräldrar som inte ens fick hålla i kyrkan! Prästen gjorde det ändå, vad än lilla Mio Lars Legolas sa. Festen gick också bra. Vi lekte lite, en musiktävling för hela gästaskaran. Brudparet fick leka lite också, svara på frågor, hitta sin man respektive fru. Emil var otroligt snabb på att sno strumpebandet med munnen!

Jag gick hem tidigt med Mio, men hann med ett par buggisar innan. Det blev inte mycket sömn, så jag gick hem med mammagrisen vid halv fyra.....

Jaaa, nu undrar man vem som ska gifta sig härnäst?