I nöden prövas vännen

Dagens tankar startas med en solstråle. Det finns i alla fall hopp, både i början och slutet.

När man själv eller ens barn hamnar i trubbel så kan det vara en smärtsam process. Trubbel kan vara på olika vis. Det finns många slags trubbel. Det finns skoltrötthet, mobbing, missbruk eller t ex kriminalitet. Även sjukdom kan i vissa fall räknas som trubbel, även om man inte själv är orsaken till detta trubbel. När man hamnar i trubbel eller när ens närstående hamnar där, så åker man bergodalbana i känslorna. Upp och ner, upp och ner. Ena dagen ser allt glatt och ljust ut mot att man andra dagar hamnar nere i det svarta hålet. När man varit i "trubbeltider " en längre tid så märks det vilka som är ens bästa vänner. Det finns de som stöttar och orkar lyssna under mörka perioder och glädjas tillsammans i de ljusa. De finna andra som långsamt glider ifrån en tills man knappt ens hejar. Trubbel kan ta år ibland, och det kan medföra att man tillslut inte ser sina vänner. Det är bara familjen kvar och man tvingas att fundera över vilka vändningar livet kan ta. Vad kunde man har gjort på annorlunda vis? Hur skulla man ha handskats med vännerna och med trubblen? Vilka möjligheter fanns det? Eller finns, om man fortfarande befinner sig i vacuumet? Många saker gör att trubblen ställs åt sidan en stund. Det är de stunder som gör att man orkar ännu lite till, och lite till....

Så länge det finns liv - så finns det hopp. Även om man är ensam .