Man föds. Sedan föder man och ger hela sin själ. Sedan kan man inte göra så mycket mer än att titta på. En del tar alla chanser de får och får ett roligt och intressant liv. Andra gör något annat. Som "tittare" kan man inte påverka så mycket. Det mesta man försöker göra tas emot som tjat - för man vet bäst själv! Eller? Det gör ont att titta på i dessa stunder och man vill bara sova tills problemen ändrat riktning och de de berör, fått upp ögonen för de saker som ger livet och vardagen dess guldkant. De saker som gör livet värt att leva.
När man "tittar" på flera så åker ens känsloliv bergodalbana. Från den högsta lyckan ner till den lägsta sorgen. Varken glädje- eller sorgtårarna finns långt borta. Ena dagen har man en varm lycka i magen och den andra dagen har man en stor, värkande klump. En vacker dag drömmer jag om, när alla lever lyckliga i alla sina dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar