av Susanna Alakoski heter boken jag läser. Hon skriver om alla de känslor som rusar och har rusat i min kropp se senaste åren. Helt sjukt!
Först tyckte jag att den här verkar snurrig, men sen började det klarna och... JA, jag känner likadant!
Sedan kom gubben hem och jag skulle berätta för honom. Kom på en bra lösning: läser lite högt ur boken på ett par valda delar. Vad händer?
Jag börjar stört gråta!!!!
Okej.....det var detta som terapeuten sa...att jag ska läsa upp min livshistoria för någon, för det händer andra saker då.
Först händer det saker innan man skriver ner, sedan händer saker när man skriver och sedan händer saker när man läser upp för någon. Jag trodde inte riktigt på det. Jag tänkte att: Jag är duktig, jag har skrivit ner en massa jobbiga saker......och jag har läst igenom dem flera gånger för mig själv...ok = de är bearbetade!???eller???
Vad händer om jag läser upp dem högt? Törs jag?
Hur i allsin dar kunde jag börja gråta av fem meningar i en bok? Fast jag inte ens var ledsen?
Klarar jag av att läsa ut boken? Vad händer på slutet?
Det läskiga är att hon är lika ambivalent som jag...systern till brodern....men jag är ingen syster....jag är modern till sonen.....känslorna är densamma...eller?????
Fick ett brev i veckan.....som rev upp allt och har haft en massa röriga drömmar....drömmarna började redan förra helgen men ändå.......jag ÄR kanske inte helt okej än????
Men jag ORKAR inte bli ledsen igen!!! ALLVARLIGT!
Jag vet..jag ramlar nog inte lika långt ner som jag varit, men jag vill faktiskt bara vara lycklig! Hur stort önskemål är det egenligen!
Jag vet teoretiskt att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Men hur vet jag att han inte vill bli hjälpt? Vill du bli hjälpt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar