Tråkmänniskor med negativ energi

Så kan det vara. En felsägning tar bort all lust. Det är nog inte lätt att umgås med mig nufötiden. Det minsta lilla puttar ner mig i hålet. Jag är inte så munter heller så det är inte lätt att säga glada saker kan jag tro. `
Men, men jag sätter stort hopp på yogan - att det hjälper mig att "rycka upp mig" som det så fint heter ;)
Det är skönt att träffa positiva människor, de smittar av sig och då håller man sig på mattan. Men sura, griniga och klagande personer hjälper mig att hålla mig där nere, dit jag ramlar när tankarna flyger omkring.
Jag var på meditation idag. Det var kul men jag blev besviken för att det var mer avslappning och mindre fokusering på andningen - som jag alltid tyckt att det är just det som är meditation.
Det som var bra, var att hon pratade och drog tillbaka mig till fokuseringen. Så fort det blev tyst, så började tankarna att vandra men då sa hon: tänk på din andning...ja då var man tvungen att tänka på den.
Jag hade nog annars varit hjälpt av att bara räkna under in- och utandningen, för då kanske man inte skulle ha virvlat bort sig emellan åt. Jag hade andningshjulet från i tisdags i tankarna ett tag och det hjälpte mig en stund.
Man kanske borde åka bort till ett ställe med enbart positiv energi. Finns det såna?

Både upp och ner

Så har det varit idag.
Vaknade tidigt trots att jag somnade sent...mycket sent..typ 2! Men vi hade trevligt Maria och jag. Det var ofantligt längesedan och jag har saknat det så mycket. men vi tog igen en hel del. Fast jag tycker själv att jag pratar så mycket - för mycket....kunde väl hålla igen någon gång... Men det är så roligt att prata (är det därför man blir lärare månntro?) Vi hade det i alla fall riktigt trevligt. Det vill jag gärna göra om!
Sedan skulle jag hem, men eftersom jag har grymma svårigheter att se ut från bakrutan så var det riktigt krångligt. Vågade inte bara backa på, massa snövallar och ett rör och en bil och en traktor och och... ivägen. Problematiskt med helt svarta rutor och ett j* nät framför synen.
Jag höll på att trixa och mixa och till slut fick jag vänt bilen så att jag kunde se ordentligt var jag skulle köra. Tur att det var på landet och ingen såg.. (förutom möjligen Maria då....)
Vad hände då? Jo infoskärmen säger att det fattas vatten i kylaren....Hmmm. Åkte upp till Totte och bad snällt att få lite vatten..... Jag drog faktiskt själv i spaken så att motorhuven gick upp.... ;) Ps. hälsning till Kattis: Jag får nog en privatchaffis snart....
Pulkan tackade och gasade iväg.....och började glida som en madrass på vägen --hjääälp! Lite sladd alltså. Inte konstigt eftersom det ösregnade på snön. Blev rädd! Visste inte vad det här vinterfordonet hade för kunskaper om sladd så jag drog upp fötterna och blundade. Nej, jag bara skojade.... Bromsade lite lätt och det espressosvarta vidundret tog fäste som ett snällt lamm. Tack det var bussigt. Hjärtat dunkade dock i bröstet.
Jag gick hem och kollade frysen, hade ingen lust att göra matsedel så jag åkte och handlade i blindo.. Nu får vi göra matsedel efter inköpet.. Det går väl också antar jag, men då får det inte vara några konstiga ingredienser i. Jag lunkade på där i lugn och ro och hade ingen brådska. Sedan skulle jag upp med vagnen till bilen. Fick hjälp av två personer att knuffa upp vagnen! Snacka om snömodd och små hjul som grävde ner sig totalt. In med grejerna, ringde Jens och varnade att jag ville ha hjälp både med att få in grejerna och med matlagningen.
Vet du vad jag upptäckte då??? Att jag var på väg 55 och på väg mot Norrköping! Men hallå! Vad är det för fel på mig???? Jag hade ingen aning om var jag var! Tog fram Svennis och klickade på hem och han ville direkt ha en u-sväng. Jag måste ju vara helt pantad idag... och ingen att skratta med..... Jag får väl berätta för någon en annan dag. Ha en trevlig fredagskväll!

Nu kanske hon har blivit tokig?

Har varit i Uppsala två dagar och konfererat med styrelsen. Vi bodde på hotell Linné, där jag bott förut en natt för länge sedan - då tiden var en annan - känslorna annorlunda - och uppskattningen fanns.
Det gick bra att jobba, vi var effektiva och hann färdigt med det vi tänkt. Det har nog inte hänt förr, tror jag. Då har vi jobbat, jobbat och sedan rusat hem - typ.
Maten under måndagen var jättegod, både lunch och middag var njutbara och "allergisanerade". I dag var det lite annorlunda. Då hade plötsligt samma servitris inte fått reda på att jag var allergisk, hon skyllde på receptionen och något PM etc. Jag blev serverad minus-mat. (de tog bort det jag inte kunde äta, dvs det mesta) Sedan fick vi en oätbar gryta...blääää och köptans kakor...... Nä! Klagade hos receptionen som bad jättemycket om ursäkt, skyllde på kommunikationen mellan dem och servitrisen och visade mig PM:et...OJ! hmmm undrar vems fel det var.... Jaja, Nog om detta. Jag har så mycket innanför tröjan så jag lär inte svälta ändå.
Har känt mig upp och ner idag, känslorna har åkt rollercoaster och jag kom ner i en djup dal när jag klev innanför dörren. tur att man fick yoga lite så man fick fokusera på andning utan tankar ett tag. Fokuserade på mitt andningshjul (istället för årshjulet ;)) och det var bra. Jag såg den tydligt! Då kunde man inte tänka på något annat eftersom jag var tvungen att följa hjulet under hela "inhalation" och "exhalation" processen. Nu känns det lite ljusare i alla fall i ena mungipan. Dock saknar jag en massa andra känslor som jag behöver för att överleva: som "skratta ihjäl mig" och "älska för liv och död". Jag kanske hittar dom när jag ska till stan och storhandla. Vem vet.....de kanske har öppnat en ny avdelning på Kvantum?

Jäktigt "lov"

Kände mig en aning stressad igår när jag varit på universitetet. Gruppmedlemmarna hade värsta brådskan med arbetet trots att det var en hel vecka kvar tills den skulle vara inne. Eftersom vädret var si och så idag så bestämde jag mig för att göra min del snabbt och lägga in på forumet. Det tog sin lilla tid och krävde både en och två hjärnceller.
Nu känns det i allafall lättare i stressenerverna och jag kan lugnt vänta in de andras bidrag för att sedan kommentera när det behövs. Jag ska ju med styrelsen till Uppsala och jobba hårt i två dagar, så tiden är knapp.... men och andra sidan så blir jag ju HEL-ledig torsdag och fredag! (om man inte räknar med att storhandlingen bör göras någon dag)
Lillsnutten har magsjuka så nu törs jag inte visa mig där på några dagar.. Jag får väl vänta till tisdag (om ingen annan i det huset blir sjuka innan dess). Tänk, att man blir så kramsugen bara av att veta att man inte kan gå dit..............
Nu känns det också som om man borde göra något radikalt för sin kropp och kondition.....jag borde verkligen ta mig i kragen och börja röra på mig. kanske skulle starta WII? Då slipper ju folk se mig rulta runt och höra min andfåddhet.....

Lugnet

Lugnet har lägrat sig över mig. Kan gårdagen ha haft en inverkan på det?

Jag känner mig lugn och ingen oro gnager i magen.

Kan till och med se ljuset - solen skiner på himlen idag!

Det känns som om någon öppnat en dörr på glänt.

Det kanske är mitt nya liv som börjar.....?



Gullungen fyllde ett år i går. Han var ett exemplariskt födelsedagsbarn. Öppnade paket, var glad (som vanligt), kramade sina gäster, stora som små. Frossade i tårta, bullar och kakor.

Han lekte med alla presenter och delade med sig. Sedan slocknade han lagom till att gästerna gått hem.

Han sov hos mormor och morfar natten innan. Han var så där "lättsövd" som barn ska vara. Han kunde till och med sova i resesängen nästan hela natten. Tog upp honom vid 5 och lade honom bredvid mig - dumt! - Plötsligt var det inget barn i sängen utan en propeller på högvarv. Hmmm. tur att morfar tog med honom ner vid sju så att mormor fick sova lite..

besök

Har varit på besök på häktet idag.
En helt ny erfarenhet. Det var: vänta på din tid exakt, inte lämna in saker förrän efteråt, metalldetektor, kroppsvisitation och en massa låsta dörrar. Har varit på låst institution förut men detta var större, "stängdare", men ändå inte så hårt som jag trodde...
Vad hade jag trott???
Märklig känsla, inte precis en känsla av närhet som kommer av normal social närvaro. Mera som: jAHA.... VAD PRATAR VI OM NU DÅ? Men hallååååå!!! Du har inte träffat den älskade personen på t v å och en halv månad - ta igen det nu då!!! Prata om ....glada saker...
skulle vilja säga en massa saker MEN...om han blir stött - ledsen??? ------så what????
Vad ska jag säga???? Jag vill bara visa att jag älskar HONOM! Inte det han gjort, men - honom....det han är INUTI!!!
Ville säga det till häktespersonalen! Fick inte lämna en alla hjärtanskudde! för vaddååååå??? Ett HOT!!!! En JÄTTE FARLIG röd kudde med texten I love you på....,mycket farligt!!!!!
Sedan: Vill du boka tid för nästa besök - ring i morgon efter 19:00. MEN han ska flyttas flera hundra mil härifrån!!!!! Han säger: ingen fara - snart ute, tiden går fort...... MEN om det inte blir en förändring - vad händer då?
LINGONÖRA..................det var länge sedan.................
18-årsdag på sluten institution och 20 årsdag i fängelse...........Vems liv? Vems val? Varför? Vad kunde vi ha gjort?

Dubbelbottnat

Var på Yoga i går. Det är skönt trots att balansen och styrkan i kroppen har gömt sig väl. Det blir väl bättre med tiden antar jag. Meditationen och avslappningen går inte alls, men det kommer väl i framtiden. Jag vet ju att jag har klarat det förut, så det borde gå tillslut. Det är alla tankarna som inte vill lugna sig utan lägger sig i allt jag gör.
Försöker plugga men har ingen motivation idag. Har ingen deadline just nu heller så det är ingen panik, men det vore bra om man kunde börja med inlämningsuppgiften för då blir det ju lättare sen. Jag ska ju jobba en vecka nu så då blir det inget gjort. Sedan kan det bli tajt med tid. Men jag fixar väl inte att göra något utan stress som det verkar.??
Jag brukar ju vara ute i god tid annars............förr........när tiden var en annan........och lusten.....jag.....

Förr ville jag: allt - göra allt - vara med på allt - hade tusen idéer - lust till tusen

Nu är det:
kallt
olustigt
ledsamt
tråkigt

Ett par bilder från Sälen

händelserik helg

Då var det bestämt då, att lingonöra placeras långt bort - då är det inte lätt att hälsa på. Stämningen förändras, vissa uppträder som om det var ett dödsfall. Men det är ju svårt att veta hur man ska uppträda, tänka och handskas med det här.
Man undrar över framtiden...vad händer? Hur kommer det att bli? Blir det pannkaka igen eller finns mirakel? Eller motivation kanske det heter i det här fallet?
Jag är faktiskt så trött på att vara ledsen nu, att jag önskade att ett mirakel skulle ske. Jag tål ingenting. Den minsta vänlighet belönas av tårar från mig - och hur många vill då visa vänlighet??? Hälsa glatt och den andre tjuter högt. Hur kul e´de?
Jaja, nog om det. Det borde förresten finnas svarta väggar för gnäll......

Jag åkte tåg från Sälen i fredags. Det var en upplevelse - speciellt för mig som helt saknar minsta lilla lokalsinne..... Åkte buss en och en halv timme, sedan inlandsbanan........två timmar mellan Malung och Borlänge. Därefter ett "vanligt" tåg till Uppsala, för att mötas av två inställda upptåg - vem blev fövånad över det? Kom hem 7 timmar senare. Trots tiden var det skönt, hann läsa nästan hela Snabba Cash under dagen. Resten av boken tog jag på vägen till Stockholm på lördagsmorgonen. Väntade på M och var GLAD över att hennes tåg var försenat, för då hann jag läsa klart boken.
Det gäller att prioritera. ;)
Helgen var lärorik, med massor av folk, god mat och ett mycket fint hotel. Dansade i två timmar i sträck - det var roligt! Avslutade söndagen med att shoppa lite kläder och födelsedagspresent till gullungen. (som vi släpade på hela dagen)

Sälen

Är i sälen och åker skidor. Det har varit 15 minus men idag endast minus 7. Helt underbar temperatur. Endast solskenet saknas. Har lärt en nybörjare att åka skidor och nu är hon färdig för alla backar. Nu är hon redo att åka med de andra ungdomarna.
Har varit skönt. Men ibland kommer deppigheten och saknar alla roligheter. Fick en liten depperiod i går. Men som tur är så tänker maninte på det under tiden man är i backen.