Då var det bestämt då, att lingonöra placeras långt bort - då är det inte lätt att hälsa på. Stämningen förändras, vissa uppträder som om det var ett dödsfall. Men det är ju svårt att veta hur man ska uppträda, tänka och handskas med det här.
Man undrar över framtiden...vad händer? Hur kommer det att bli? Blir det pannkaka igen eller finns mirakel? Eller motivation kanske det heter i det här fallet?
Jag är faktiskt så trött på att vara ledsen nu, att jag önskade att ett mirakel skulle ske. Jag tål ingenting. Den minsta vänlighet belönas av tårar från mig - och hur många vill då visa vänlighet??? Hälsa glatt och den andre tjuter högt. Hur kul e´de?
Jaja, nog om det. Det borde förresten finnas svarta väggar för gnäll......
Jag åkte tåg från Sälen i fredags. Det var en upplevelse - speciellt för mig som helt saknar minsta lilla lokalsinne..... Åkte buss en och en halv timme, sedan inlandsbanan........två timmar mellan Malung och Borlänge. Därefter ett "vanligt" tåg till Uppsala, för att mötas av två inställda upptåg - vem blev fövånad över det? Kom hem 7 timmar senare. Trots tiden var det skönt, hann läsa nästan hela Snabba Cash under dagen. Resten av boken tog jag på vägen till Stockholm på lördagsmorgonen. Väntade på M och var GLAD över att hennes tåg var försenat, för då hann jag läsa klart boken.
Det gäller att prioritera. ;)
Helgen var lärorik, med massor av folk, god mat och ett mycket fint hotel. Dansade i två timmar i sträck - det var roligt! Avslutade söndagen med att shoppa lite kläder och födelsedagspresent till gullungen. (som vi släpade på hela dagen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar