God morgon!
Jag har vaknat ur en mardröm känns det som. Det känns som hela världen är annorlunda. Och uppvaknandet kom inte helt plötsligt, men det gick rätt fort på slutet.
Skulle börja städa lite nu och fick syn på några mycket gamla vänner i fönstret. Oh Herregud!
Ingen har brytt sig om dem på hur länge som helst. Det är ett under att de överhuvudtaget överlevt under den här mardrömstiden!
Såklart är det mina blommor som jag pratar om, de som jag inte har pratat med eller brytt mig om! De flesta såg helt bedrövliga ut, en del hade lika många torra blad som gröna, andra var snustorra och andra hade mögel på jorden. Om elever ska ha individuella utvecklingsplaner så har mina blommor verkligen inte fått någon individuell behandling. De har alla fått samma dos vatten och troftliga behandling.
Trots denna misshandel har en del av dem skickat ut skott, en del mindre och andra desto fler. En av dem såg helt vildvuxen ut men, de flesta skott var mer vita än gröna.
Jag har nu börjat med operation överlevnad och klippt, ansat och tagit hand om alla små bebisar. Nu får vi se om de mår lite bättre om ett tag.
Det är konstigt ändå att man varje vecka kan vattna blommor utan att SE dem...... Det är ju en tanke. Hur många andra har jag försummat under de här långa månaderna i mörkret?
Jag ska bättra mig nu, jag lovar. Jag ser ju ljuset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar